Thorup´s Kilian & Elin Granstrand

Det känns verkligen som att jag har grymt mycket otur och jag tycker väldigt synd om mig själv just nu.. Men jag vet att det finns de som varit med om mycket värre saker än vad jag har. Jag har det ju trots allt väldigt bra. Jag har en egen häst, min mamma är med mig i stallet och stöttar mig alltid i alla lägen, jag har fantastiska kompisar. Mycket mer kan man ju inte begära, så jag fr väl rycka upp mig och inse att det är sånt här som händer med unghästar!

Det som hände var att idag när jag skulle hoppa upp hoppade han iväg, jag landade på hans bak och dte gjorde att han fick panik och helt plötsligt låg jag på backen och skrek/grät för att jag hade så ont i svanskotan. Mamma tog in Kilian och hjälpte mig upp och då kom Kattis!!
Hon tog in Lasse och fick sedan höra vad som hänt. Då tog hon ut Kilian och tränade jättemycket olika övningar med honom på stallplanen så att han skulle fatta att det inte var farligt att folk höll på med hans rumpa och att han inte behövde springa från allt. I början var han jättespänd, men han lugnade ner sig jättemycket på slutet. Det var som en helt annan häst!! Jag kunde ligga på mage över ryggen på honom och klappa honom med stora rörelser över hela kroppen utan att han brydde sig!!
Om inte Kattis hade kommit vet jag inte vad vi hade gjort, jag tror inte att jag fattade vilket stort problem det faktiskt är, men nu ska vi träna på det här varje dag.
Kattis trodde att de hade ridit in honom för snabbt och att det var därför han var såhär, han var helt enkelt inte van.
Hon sa också att det var de känsligaste hästarna och de som hade något konstigt för sig som blev de bästa hästarna.

Hoppas kunna sitta upp på honom till helgen, annars blir det longering och tömkörning..